L to the A
Heeeeej!
Nu är jag äntligen tillbaka på min favvoplats på jorden, Los Angeles. Igår flög jag från Landvetter via London till LAX, och resan gick väldigt snabbt och smärtfritt (två vrålande bäbisar nära mig dock - det slår liksom aldrig fel). Väl framme hämtade Kate upp mig och körde mig till Hollywood blvd, fin tjej det där. Jag checkade in på ett helt ok hostel för internationella ungdomar som ligger mitt på boulevarden och walk of fame, och tittar jag ut genom fönstret nu ser jag solen gå ner bakom kodak theatre som ligger 50 meter bort. Så fiiiiint! När jag checkat in åkte Kate hem för att plugga, och då gick jag och träffade Martin Danstål och tittadde på hans crib. Efter det drog jag tillbaka då jag stämt träff med Calle som jag aldrig träffat utan bara snackat med på FB. Scary mary! Vi möttes utanför mitt hostel och påbörjade vår "lära känna varandra - kväll" hos honom. Han såg inte ut som en massmördare, så jag kände mig lättad. Efter en bärtz gick vi ut till en bar med ett soft live band och tog en drink och snackade, sedan gick vi vidare till W där vi träffade lite av Calles bekanta (grabben känner ju typ alla) och tittade en stund på en tjej som sjöng med ett grymt band. Det var lite 60tals feeling, glittrig klänning på röd matta liksom, riktigt nice. Efter en stund gick vi vidare till en ölbar. Där tycker vi att en kille nära oss ser ut som en karaktär som heter Juice i tv-serien Sons of Anarchy. Jag tar tag i saken och skriker "Juice!" rätt i fejjan på honom, och han ser ut som ett frågetecken. "Juice...eh alltså... Juice..?" Säger jag igen, för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var uppenbarligen inte han. Jag börjar flabba och Calle styr upp situationen, thank god. Vi snackar med honom, en schysst kille som jobbar med programmet Wipe Out, sen går vi vidare till nästa ställe. Där spelade ett helt galet bra musiker, och jag rös ända in i näsborrarna. Sjuuuukt bra blås, pappa du skulle dött, och riktigt bra låtar. Min första kväll var alltså helt awesome, Calle är hur skön som helst och det är en extrem lättnad. Kl 4 på morgonen stängde jag slutligen ögonen för slaggtime - efter att ha varit uppe 32 timmar. Imorse gick jag upp kl 9.30 och har varit pigg hela dagen. Tilda - Jetlag, 1-0. Värt! Idag har vi slappat och hängt vid Calles pool, hur gött som helst. Ikväll blir det bara chill bill. Puss på er där hemma!
Nu är jag äntligen tillbaka på min favvoplats på jorden, Los Angeles. Igår flög jag från Landvetter via London till LAX, och resan gick väldigt snabbt och smärtfritt (två vrålande bäbisar nära mig dock - det slår liksom aldrig fel). Väl framme hämtade Kate upp mig och körde mig till Hollywood blvd, fin tjej det där. Jag checkade in på ett helt ok hostel för internationella ungdomar som ligger mitt på boulevarden och walk of fame, och tittar jag ut genom fönstret nu ser jag solen gå ner bakom kodak theatre som ligger 50 meter bort. Så fiiiiint! När jag checkat in åkte Kate hem för att plugga, och då gick jag och träffade Martin Danstål och tittadde på hans crib. Efter det drog jag tillbaka då jag stämt träff med Calle som jag aldrig träffat utan bara snackat med på FB. Scary mary! Vi möttes utanför mitt hostel och påbörjade vår "lära känna varandra - kväll" hos honom. Han såg inte ut som en massmördare, så jag kände mig lättad. Efter en bärtz gick vi ut till en bar med ett soft live band och tog en drink och snackade, sedan gick vi vidare till W där vi träffade lite av Calles bekanta (grabben känner ju typ alla) och tittade en stund på en tjej som sjöng med ett grymt band. Det var lite 60tals feeling, glittrig klänning på röd matta liksom, riktigt nice. Efter en stund gick vi vidare till en ölbar. Där tycker vi att en kille nära oss ser ut som en karaktär som heter Juice i tv-serien Sons of Anarchy. Jag tar tag i saken och skriker "Juice!" rätt i fejjan på honom, och han ser ut som ett frågetecken. "Juice...eh alltså... Juice..?" Säger jag igen, för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var uppenbarligen inte han. Jag börjar flabba och Calle styr upp situationen, thank god. Vi snackar med honom, en schysst kille som jobbar med programmet Wipe Out, sen går vi vidare till nästa ställe. Där spelade ett helt galet bra musiker, och jag rös ända in i näsborrarna. Sjuuuukt bra blås, pappa du skulle dött, och riktigt bra låtar. Min första kväll var alltså helt awesome, Calle är hur skön som helst och det är en extrem lättnad. Kl 4 på morgonen stängde jag slutligen ögonen för slaggtime - efter att ha varit uppe 32 timmar. Imorse gick jag upp kl 9.30 och har varit pigg hela dagen. Tilda - Jetlag, 1-0. Värt! Idag har vi slappat och hängt vid Calles pool, hur gött som helst. Ikväll blir det bara chill bill. Puss på er där hemma!
Kommentarer
Postat av: Anders Börjesson
Så gott att läsa din blogg. Du skriver så bra!! Ha det jättebäst så hörs vi snart!! LOVE YOU!!!!!
Trackback
